Många undrar hur jag så våghalsigt kan kasta mig ut i extremsportens värld, hur jag vågar (är det inte farligt?!) och framför allt hur hinner jag? Jag som har familj och allt!
Jag började med forspaddling rätt sent faktiskt och jag har inte alltid varit en biker. Jag kände absolut INGEN som klättrade, paddlade eller cyklade downhill, varken kille eller tjej. Och det finns dessutom inte så enormt många tjejer inom det här området, men de finns!
I dag är forspaddling min stora brinnande passion och jag vill så himla gärna att fler tjejer ska förstå tjusningen och själva våga testa på och det är just därför jag skriver den här bloggen.
När jag först kom i kontakt med forspaddling var det genom en nybörjarkurs över en helg i Dalarna. Jag hade tidigare testat forsränning i Idre och fått mersmak på de guppande vågorna, och nu hade jag alltså bokat in mig själv på en grundkurs. ”Aldrig i livet!” Var svaret jag fick när jag försökte lirka med någon kompis på resan, så jag åkte. Själv.
Under den här helgen mötte jag så många härliga människor, vi pratade säkerhet, övade paddelteknik, in och ut gångar i bakvatten, tränade på kamrat räddning, grillade, badade bastu och simmade en hel del…
Att paddla forskajak kan närmast jämföras med skidornas off-pist. Paddlingen sker antingen nerför den virvlande forsen; över vågor och dropp, genom valsar och vågtåg. Eller så stannar man på ett ställe i forsen där det finns en bra våg och leker; surfar och trixar.
Vi som var nybörjare fick med hjälp av instruktörerna ta oss ner för forsen, från A till B. Det krävde fullt fokus och mitt hjärta slog extra slag hela dagarna igenom, men trots det var känslan jag fick när vi kommit till botten av forsen helt oslagbar. Vilken adrenalinkick!
Jag tror att forspaddling passar mig för att jag alltid har gillat utmaningar. Jag tycker att det är en skön känsla att vara lite nervös men att ändå ge sig på att tex. paddla ett dropp som man har kollat in och sen klara det!
Men den bästa känslan är ändå när jag är ute och paddlar och blir helt uppslukad i det jag gör för stunden. Det är så häftigt, helt plötsligt är jag så inne i det jag gör att allt runt omkring försvinner. Ingenting annat spelar egentligen någon roll just då. Det är här och nu som gäller. Snacka om mindfullness!
Jo, tänker du nu, det kanske är kul, men är det inte väldigt farligt då? Hur är det här med säkerheten egentligen?
Och det är sant, många är rädda för att skada sig eller att de ska råka ut för någon svår olycka, men jag tänker att det inte enbart är något som man riskerar i extremsporter. Det händer ju även att man skadar sig inom mer vanliga idrotter som fotboll och ridning tillexempel, det är liksom en del av idrottandet. Men det viktiga är ändå att det alltid går att förebygga skaderisken, som min gamla lekis fröken Eva sa ”tänk efter innan”. Här är ett par saker att fundera över:
– När du börjar med något nytt och spännande, försök att ta det i ett lugnt tempo i början. Det kanske låter jätte trist när du är mega-peppad och står i start groparna, men om du inte kastar dig in på en för hög nivå från början så lär du dig att hantera saker och ting innan det börjar bli så pass svårt att du riskerar att skada dig.
– Använd bra skydd. Allt i från hjälm till rejäla armbågs skydd finns i skiftande kvalité från olika märken. Se till att hitta något bra som passar just din kroppsbyggnad och som kan skydda dig och din kropp från skador.
– Var medveten om riskerna som faktiskt finns, på så vis ökar du chanserna för att du inte ska råka ut för en olycka, den som är försiktig och medveten har lägre skadefrekvens än den som kastar sig utför forsen först och tänker sen.
Men hur kan jag lägga så mycket tid? Jo jag tror på att sätta sig själv i första rummet, det handlar om konstruktiv egoism.
Sätt på dig din egen syrgasmask först – innan du hjälper andra. Visst har du också läst och hört instruktionerna ombord på ett flygplan? In case of emergency, i nödläge – se till att du själv kan andas ordentligt först. Självklart.
Samma gäller för mig i min vardag, jag tar hand om mig själv först utan att trampa på någon annan. Jag tänker mig att vi alla har exakt lika mycket tid att tillgå, tid är det enda som är jämlikt fördelat mellan oss människor. Det handlar egentligen om vad vi väljer att göra med den tid vi har. Att hjälpa andra genom att sätta de egna intressena åt sidan tror jag ibland kan vara ganska självdestruktivt.
Så, ta hand om dig själv och andra genom att våga prova allt som är spännande och vägra helt enkelt att sluta leka. Kick-ass!
Active Femme 